En journalist sa en gång till mig:
När jag berättade för folk att jag skulle träffa en K2-klättrare, sa många av dem att jag borde fråga dig vad som är fel med dig? Vad är skillnaden mellan dig och oss som tycker att normala äventyr är tillräckligt?
Jag svarade: Alla människor är mer eller mindre galna på ett eller annat sätt. De i Sverige som tycker att jag sätter mig i fara har inte sett världen. Vad jag gör är relativt säker i jämförelse med den kamp för överlevnad som många människor i världen kämpar för varje dag.
Jag tror att "normal" är en ursäkt för att vara lat eftersom att sträva efter att vara normal endast ger dig medelmåttiga resultat. Jag ville aldrig vara normal, jag strävar efter att vara exceptionell. Men att nämna detta i ”mellanmjölkens land” = Sverige är som att skrika "jag är ateist" i USA. Jag antar att jag ibland känner mig så onormal som Crocodile Dundee gjorde när han besökte New York, eftersom samhället aldrig byggdes för äventyrare. Bara naturen är det.
När jag försökte klättra K2 2008 gick 11 klättrare bort i en av de värsta katastroferna i klättringshistorien. Jag sa då: "Aldrig igen!". Traumat från tragedin 2008 har förföljt mig under åren. Det har varit svårt att sluta fred med minnet av katastrofen och våga fortsätta att blicka framåt. Men jag slutade inte att klättra. Jag gjorde en rad lyckade 8000 m klättringar, jobbade som forskningsassistent för projektet Triple ED (http://tripleed.com/) - beslutsprocesser i extrema miljöer - och medvetet och systematiskt arbetat hårdare för att bli bättre på vad Jag gör. Min kärlek till bergen handlar inte bara om prestation och att vara målorienterad. Bergen är mitt liv och jag älskar vad jag gör. Medan vissa människor argumenterar "hellre 1 dag som tiger än 100 år som får" strävar jag efter att hitta en balans mellan dessa två ytterligheter. Det ena behöver inte utesluta den andra.
Jag ger inte upp min dröm. Jag åker tillbaka till K2 för 4e gången. Jag kom inte så långt för att komma så här långt. Och när jag kommer tillbaka efter förhoppningsvis en lyckad bestigning av K2 så tänker jag auktionera ut mina isyxor till välgörenhet. För att hjälpa andra är den verkliga meningen i livet.
Under min 1,5 månader långa expedition kan du följa min kamp på K2 i sociala medier. Jag kommer bland annat att dela med mig av tankar om risker, beslutsfattande, hälsa, nutrition, mental träning, lycka, kultur, liv, död, meditation, teknik, relationer, vad som utmärker ett vinnande lag och vad jag tror kommer att lösa klimat hotet och skapa fred i världen.
Jag är särskilt tacksam för mina partners som hjälper mig att förverkliga min dröm. Tack till SIGMA, La Sportiva, Petzl, C2 Safety, Marmot. Jag vill också tacka mina föräldrar för deras fantastiska stöd samt mina vänner som jag inspirerar och som inspirerar mig.
Följ mig på Facebook: https://www.facebook.com/fredrik.strang
Följ mig på Instagram: @fredrikstrang
Linkedin: www.linkedin.com/in/fredrikstrang/
Schema:
Avresa från Sverige: slutet juni 2019
Beräknat toppförsök: slutet juli 2019
Presskontakt:
Pierre Näsman pierre.nasman(a)gmail.com
