När jag fick mocka skit på en segelbåt
Av Fredrik Sträng
Låt mig få dela ett riktigt skitigt sommarminne. En berättelse om hur en dag till sjöss gav mig en av de viktigaste lärdomarna om teamwork och ledarskap.
Detta var knappast den glamorösa delen av äventyret jag hade föreställt mig den här sommaren i Nya Zeeland. Segelfartyg, frihet, en horisont som sträckte sig oändligt framför oss – och ändå låg jag där, djupt hukad i den klaustrofobiska krypgrunden under däck, där toalettens avföring hade tömts. Omgiven av stanken, mockande skit, medan skeppet kastades fram och tillbaka i den höga sjön, med avföring utsmetad överallt.
Men det var här, mitt i obehaget, som jag insåg något avgörande: riktiga ledare och starka team byggs när ingen räds att ta de mindre smickrande uppgifterna.
För i varje expedition, företag eller team finns uppgifter som ingen vill ta sig an. De som gör dem utan att klaga – de som inser att jobbet måste göras för att maskineriet ska fungera – är de som i längden bygger respekt, laganda och framgång.
Du kanske tänker: Men är inte Fredrik Sträng en som klättrar massa 8 000-metersberg? Vad gör han på en segelbåt i Nya Zeeland?
Detta var innan Himalayas toppar blev mitt kall – jag var arton år och utbytesstudent, långt ifrån de dramatiska klippväggarna och de rakbladsvassa bergskammarna med kilometerdjupa stup på båda sidor, som jag senare skulle kalla mitt hem.
Jag hade fått en oerhört smickrande möjlighet: att bli utvald att utbildas ombord på Spirit of New Zealand – en seglingsträning som egentligen bara nyzeeländska medborgare hade privilegiet att delta i.
Under en intensiv vecka levde vi som ett riktigt sjömanslag: Vi sov i britsar under däck, steg upp i gryningen och joggade runt däcket. Vi hoppade i vattnet från relingen, tvättade oss direkt i havet och klättrade upp i lastnäten som om det vore en lek. Vi skrubbade däcket, städade kabyssen, toaletterna och köket – alla fick sitt ansvar, och ingen kom undan. Vi åt frukost och lärde oss seglingens grunder – från navigation och sjökort till att studera inför vårt förarintyg. Vi seglade på öppet hav, gick i land och utforskade öar utanför Auckland.
Men viktigast av allt: vi lärde oss att teamet alltid är större än individen.
Spirit of New Zealand är en tremastad barkentin, byggd 1986 av Spirit of Adventure Trust i Auckland. Den är ett av världens mest aktiva seglingsträningsfartyg för ungdomar, skapad för att ge unga nyzeeländare livsomvälvande erfarenheter till sjöss.
Så kom dagen med det riktiga ”skigörat” – den dag då jag fick ta ett slag för teamet. Ingen ville erkänna vem som hade stoppat toaletten; trots att vi pumpade med sugproppen gick det inte att tömma den. Jag visste att jag inte var orsaken, men någon var tvungen att lösa problemet. Med hög sjö och nära att toalettens innehåll skulle rinna över på däck, krävdes snabba åtgärder.
”Jag fixar det,” sade jag och räckte upp handen. Snart satt jag där, iförd axellånga gummihandskar, på golvet och tog tag i att gräva bort bajs och papper i den förstoppade toaletten. Ja, det stank fruktansvärt och bajset simmade runt, men med vetskapen om att jag hade tagit ansvar kändes uppgiften hanterbar.
När vi insåg att proppen inte gick att få loss, var det uppenbart att vi måste ge oss in i krypgrunden och demontera toalettens rör. Utan att veta vad som väntade mig, tog jag på mig ett oljeställ och gummistövlar. Först passerade jag det trånga lastutrymmet, där bagaget från fyrtio elever låg, och sedan skruvade vi upp en förtätad plåtdörr till krypgrunden, där toalettrören snirklade sig fram.
Med en hink, en svabb, en skiftnyckel och en skyddshätta för huvudet kröp jag in i den trånga gången. Det kändes som att leka speleolog på en berg- och dalbana; skeppet gungade vilt i de höga vågorna, och jag kämpade för att hålla sjösjukan borta med positiva tankar. Frågan som plågade mig var: Vilket rör, i denna trånga passage, ledde till den blockerade toaletten?
Rör efter rör demonterades medan jag placerade hinkar under taket för att fånga upp eventuell spilld avföring och vatten – det var som att försöka träffa en blink under en off-road tävling i djungeln. När jag öppnade den förstoppade toaletten, rann allting direkt utanför hinkarna: bajskorvar, kiss och toapapper simmade fritt på golvet.
Så fick jag fiska upp ”korvarna”, samla pappersbitar, svabba upp kisset och noggrant torka väggarna – allt medan jag kastades fram och tillbaka i krypgången, omgiven av en obehaglig stank och svettig bastuvärme.
Efter flera timmars intensiv sanering kunde jag äntligen klättra upp på däck för att få lite frisk luft. Ingen vågade stå mig nära – jag stank verkligen, men jag kände ingenting. Det är fascinerande hur vi människor kan anpassa oss.
Kaptenen steg fram och klappade mig på axeln. ”Du duschar i kaptenens privata dusch, och du tar den tid du behöver,” sade han stolt.
Jag hade helhjärtat utfört uppdraget utan en uns av självömkan, gnäll eller protest. Jag omfamnade situationen, ”embrace the suck”, som man säger i USA. För mig handlade dagen inte bara om att stärka mitt psyke, utan framför allt om att visa teamet att vi måste ställa upp för varandra. Ibland innebär det att vi måste ta hand om skitgörat, även om det inte är vår egen skuld.
Så vad är lärdomarna?
- Teamanda genom handling: Verkliga ledare ställer upp och tar de obehagliga uppgifterna, även när det inte är deras fel – det stärker hela laget.
- Att omfamna utmaningen: Genom att ”embrace the suck” lär vi oss att hantera oväntade, obehagliga situationer och därigenom utvecklas både personligt och som team.
- Ledarskap genom exempel: När en person tar ansvar för det smutsiga jobbet visar hen att inget är för litet eller pinsamt, vilket skapar respekt och sammanhållning.
- Anpassningsförmåga: Människor kan snabbt anpassa sig till extrema förhållanden – en insikt som är avgörande både till sjöss och i arbetslivet.
Lycka till!
———–
Om Fredrik Sträng: Fredrik, i sin ledarroll, har bestigit sju av jordens fjorton 8,000m toppar, satt ett Guinness världsrekord och föreläser om arbetsglädje, ledarskap, kommunikation, beslutsfattande och krishantering. Han är 2 x TEDx talare, skrivit två böcker och gjort dokumentärfilm för National Geographic, Discovery, TV4 och SVT. Han guidar även företag till bl.a. Kebnekaise.
Med vänliga hälsningar,
Fredrik Sträng
Alpinist – Föreläsare – Coach
