Min fascination för berg började redan som barn, när jag stirrade ner i världsatlasen i skolbänken i Närke, ni vet det där positiva stället i Sverige som går under jargonen ”det går aldrig”. Jag hade precis hittat siffran ”8848” i världsatlasen. Toppen av Mount Everest – världens högsta berg. Jag drömde mig bort till dimhöljda Himalaya och såg mig själv ståendes på toppen. Fröken kom fram till mig och glodde på uppslaget över Asien och sedan på mitt ansikte som lyste. Hon utbrast ogenerat, ”Mount Everest, det går aldrig!”
I efterhand tänker jag att jag blev uppmuntrad att ta risker som barn och att prova mina vingar men samtidigt slogs jag av hur många som ständigt talade om för mig att spela säkert, att hålla mig inom gränserna för vad som ansågs ”normalt”.
En dag snubblade jag över Frank Outlaws ord: ”Vakta dina tankar, de blir till ord; Vakta dina ord, de blir handlingar; Vakta dina handlingar, de blir vanor; Vakta dina vanor, de blir karaktär; Vakta din karaktär, för det blir ditt öde.” De orden slog an djupt inom mig. Jag insåg att jag hade låtit mina tankar och handlingar formas av andras förväntningar och deras begränsningar, och jag bestämde mig för att det var dags för en förändring.
Mitt första steg var att vakta mina tankar. Jag började att odla ett tankesätt av möjligheter. Jag tystade de tvivel som jag hållit mig tillbaka så länge och ersatte dem med en kraftfull bekräftelse: ”Jag är kapabel att uppnå mina vildaste drömmar.” Jag visualiserade mig själv ståendes på toppen av Everest varje dag.
Mina förstärkande tankar, förändrade också mina ord. Jag började dela min dröm med andra. Jag minns det som igår. Jag satt i bussen till en orienteringstävling i Dalarna och sa till min vän, ”jag ska bestiga Mount Everest”. Jag upptäckte att ju mer jag pratade om mitt mål, desto mer engagerad blev jag för att göra dem till verklighet.
Jag började träna rigoröst och förberedde både kropp och sinne för de utmaningar som väntade. Jag fördjupade sig i konsten att klättra, lärde mig av erfarna klättrare som Göran Kropp och finslipade mina färdigheter. Göran var en av de få som visade tummen upp och tyckte, go for it!
Jag började med Kebnekaise, sedan Kilimanjaro, högre och högre berg tills Himalaya nalkade. Varje bestigning var ett steg mot att ta kontroll över mitt öde, ett bevis på en orubblig beslutsamhet.
I takt med att klättringarna blev vanor skulpterade de min karaktär. Jag utvecklade motståndskraft, ödmjukhet och en ståndaktig tro på takens kraft. Jag mötte stormar, laviner och stunder av tvivel, men jag vek mig aldrig. Varje utmaning jag övervann stärkte min karaktär, varje bakslag såg jag som värdefull feedback.
Och så, en dag, 25e maj 2006 så stod jag på toppen av Mount Everest. Jag hade inte erövrat berget, jag hade erövrat mig själv. Jag hade sett mina tankar, ord och handlingar förvandlas från enbart avsikter till själva väven i mitt öde.
Min resa påminner oss alla om att vi har makten att ta kontroll över våra liv. Precis som jag kan skriva om min berättelse, omvandla tankar till handlingar och forma mitt öde. Vägen kan vara svår, men belöningarna är omätliga – ett liv som levts på ett autentiskt sätt, ett öde skapat av våra egna händer och ett arv som inspirerar andra att göra detsamma. Så vad är ditt Mount Everest?
Mvh
Fredrik Sträng
Alpinist – Föreläsare – Coach
