Nyckeln till att bli en superhjälte är att ta ett steg, sedan ett till och ett till. I det här blogginlägget dyker jag ner i ett av mina favoritcitat genom tiderna: Sic Parvis Magna – Storhet från små början.
Kommer du ihåg första gången du introducerades till det du nu älskar att göra, oavsett om det är fotboll, odla grönsaker, spela flöjt eller någon annan förälskelse? Tänkte du då, hur tusan du någonsin ska bli bra på det där? Gjorde hindren och svårigheterna dig blind att utöva din hobby? Skulle det bara betraktas som roligt om/när du behärskar färdigheten? Nej, det tror jag inte. Du gillade processen att göra det, oavsett om du sög på det eller inte. Så varför sluta gå till gymmet om du vet hur bra det är för dig?
Jag har alltid älskat superhjältar men aldrig sett mig själv som en. Jag tänker inte på imponera på andra; Jag försöker hedra min korta tid på planeten genom att ge allt jag har eftersom en gåva som inte utnyttjas fullt ut är slöseri med liv. Så jag tränar som en galning och föreställer mig att om jag inte tar fullt ansvar för energin, drivkraften och möjligheten som gavs till mig så hedrar jag inte livet. Att träna som en galning gör mig å ena sidan säkrare i bergen, och å andra sidan ger det mig energireservoarer att njuta av vyerna i stället för att kämpa för att kika på ena foten framför den andra hela tiden. Stålmannen rånade aldrig några banker eller hängav sig åt att bli den rikaste mannen i världen. Han kunde ha gjort det, men i stället använde han sina superkrafter för gott. Hur osjälviskt är inte det?
Jag tror att vi alla har superkrafter, men många av oss är för rädda för att visa dem eftersom det är lättare att nöja sig med mindre för om du ramlar så faller du inte så hårt. Jag föddes i en konstig tid i Sverige, där det var brukligt att förringa sin självbild, typ, det är aldrig för sent att ge upp. Hybris å andra sidan är inte bra det heller, men inget bra kommer från att tro att jag inte kan. Vilken president har någonsin vunnit ett val med parollen ”We can’t!”? Så, sadla hästen, gör dina armhävningar och var en superhjälte!
Första gången du går till gymmet och ser dig i spegeln. Ingenting händer. Andra gången går du till gymmet och ser dig i spegeln. Ingenting händer. Tredje, fjärde, femte… ingenting. Då har du svårt att krypa upp ur sängen för du är för satans stel och hela din kropp lider. Men vi alla lider, värker, plågas, är i underläge, blir plågade, försämras, uthärdar, sörjer, tynar bort och/eller vrider oss… Så, hitta en mentor eller en partner som du måste svar upp till och som du är skyldig att fullfölja träningen med. För ingenting slår känslan när du klarar något trots omöjliga odds. Det är de bästa känslorna!
Jag gav nyligen en CrossFit-introduktion för ett dussintal personer på CrossFit Eken på Södermalm i Stockholm. Bland de saker jag pratade om var kontinuitet och att ta små steg i rätt riktning. De flesta människor har alldeles för kort tidshorisont för sina mål. Vi bombarderas ständigt med påkostade löften om sexpack på Instagram och kvällstidningar som lovar beachform på fjorton dagar, och eftersom de flesta är lata som sengångare så säljer denna smörja. Men J.R.R. Tolkien skrev, ”Short cuts make long delays.”
Tro på att det du lägger tid på varje jäkla dag kommer att bära frukt i slutändan, och sluta aldrig njuta av processen. Storhet kommer från små början.
PS! Ta första steget idag och kontakta mig för personlig träning och/eller boka gruppträning hos min partner Crossfit Eken www.crossfiteken.se DS.
